tjatigt?

Lite knäpp är man väl när man läser om en bok för sisådär fjärde gången när man samtidigt klagar över att man aldrig har tid att läsa alla nya böcker man är sugen på? Sån är jag i alla fall. Vissa böcker lämnar något bestående efter sig, en känsla som man kanske vill tillbaka till lite då och då. Jag har många såna böcker, så att jag överhuvudtaget hinner läsa nya böcker är ett under i sig. En av alla dessa reprisböcker är Linas kvällsbok av Emma Hamberg. Många av er kanske har sett filmatiseringen och jag måste säga att just den är en av ytterst få lyckade favoritbok-goes-film-projekt.

Lina går i nian och hon känner sig missnöjd med det mesta. Helst skulle hon vilja bli liten igen, typ så där tio år - eller kanske arton? Femton känns bara meningslöst. Hon börjar misstänka att hela hennes liv är en lögn. Hennes så kallade bästa kompis Thea får henne bara att känna sig underlägsen och irriterad. Killen hon är kär i går i sjuan (hallå!) vilket så klart är big no no, därför blir hon istället ihop med en kille som Thea tycker är passande. Kanske kan man bli kär efter ett tag om man verkligen försöker? Lina bara blir alltmer frustrerad och något nytt - ett slags motstånd - börjar växa i henne. Men hur ska hon våga göra upp med allt invant och tryggt när hon inte vet vad som väntar på andra sidan?

Jag önskar att jag hade varit lika modig som Lina när jag var femton år, men bättre sent än aldrig :) Det finns ju en uppföljare också; den fantastiska Två killar och ett hjärta. Den ska jag ge mig i kast med nu, lovely!

Hoppas ni har en skön helg!

// L