2010-04-30

???


Nu är den nya, fina ungdomsavdelningen snart klar - kom och kolla! Alla ungdomsböcker (nästan) har flyttat in och nu återstår bara för oss att fixa lite fler möbler samt en dyna och några kuddar till scenen.

Problemet är att avdelningen/hörnan inte har något namn. Det är här ni kommer in :) Hjälp! Den som kommer på bästa namnet får självklart fina priser. Lämna in förslag direkt på biblioteket (finns box i lånedisken) eller maila mig: linda.berg-ottoson@kumla.se

Bilden hittade jag här.

// L

2010-04-27

nollan


Sofi har vant sig vid att ständigt gå på tå och passa sig för att inte reta upp sin pappa. Mamman sitter mest och tittar ut genom fönstret och dricker öl. Då och då är de nästan som en vanlig familj som åker på semester och pratar med varandra, men det är nästan värre eftersom Sofi bara går och väntar på tillfället då det vänder igen.

Hon tänker att om hon bara anstränger sig tillräckligt mycket så kan hon bete sig så hennes pappa blir nöjd, men problemet är att han ändrar sig hela tiden och hittar ständigt något nytt att irritera sig på. Hon känner sig verkligen som den nolla han säger att hon är. Han slår sällan så det syns, men det börjar bli svårt att förklara blåmärkena på armarna och den hemska bulan i pannan. Hon har inga vänner direkt, bara en lite yngre tjej som hon satt barnvakt åt förr i tiden, men hon – Polly - bryr sig verkligen.

Sofi försöker undvika de personer i hennes närhet som ställer för många frågor, men det börjar bli svårt. Hon vet ju att hon aldrig kan berätta för någon, för då blir det bara värre. Men en dag går pappan för långt…

En upprörande och känsloladdad historia i lättläst format. Kom och låna!


// L

2010-04-20

nitten

Snart är det inte bara jag som har den här låten i huvudet...



// L

2010-04-19

den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian


Bara titeln är ju helt vansinnig! Boken kom ut redan 2007, men det har inte blivit av att jag läst den. Förrän nu alltså. Helt såld är jag!

Författaren Sherman Alexie skriver om sin egen uppväxt i Spokanereservatet, så det är liksom en sann historia i romanversion. Som i de flesta (mer eller mindre) sanna historier är det fullproppat med sorg och hemskheter, men där upphör likheterna. De mörka stråken och de fasansfulla partierna varvas med gapskratt. Alexie är en mästare på att skildra sin verklighet tragikomiskt. Det gör faktiskt det sorgliga ännu sorgligare på något sätt. Texten varvas med huvudpersonens serieteckningar och ibland är det själva teckningen som driver handlingen framåt. Junior, som huvudpersonen heter, bestämmer sig hastigt och lustigt för att lämna skolan i reservatet för att istället börja på den lite finare, helvita, skolan flera mil bort. De enda indianerna där är han själv och skolans maskot... Hur det går? Läs!

Ett litet smakprov ur texten:

"Jag föddes med vatten i hjärnan. /.../ Jag var bara sex månader och läkarna sa att jag med största sannolikhet skulle dö på operationsbordet. Och om jag mot förmodan överlevde /.../ skulle jag få så allvarliga hjärnskador att jag blev en grönsak för resten av livet. Ni fattar själva att jag överlevde operationen /.../ men jag fick en rad fysiska men av min hjärnskada. För det första fick jag fyrtiotvå tänder. Genomsnittsmänniskan har trettiotvå, eller hur? Men jag fick fyrtiotvå. /.../ Till slut blev det så trångt i min mun att jag knappt kunde stänga den. Jag gick till Indianhälsovården för att få några av tänderna utdragna. /.../ Och eftersom Indianhälsovården bara beviljar pengar till en stor behandling om året var jag tvungen att dra ut alla tio extratänder på en och samma dag. Dessutom påstod vår tandläkare att indianer bara känner hälften så mycket smärta som vita, därför fick jag bara hälften så stark bedövning. /.../ Ett annat men av hjärnskadan är att jag är närsynt på ena ögat och långsynt på det andra. Och eftersom min syn var skev blev mina fula glasögon det också. /.../ Och eftersom jag fick glasögon när jag var tre såg jag ut som en liten indianfarfar när jag spran runt i reservatet. En sak till: Jag var mager. Så mager att jag försvann när jag ställde mig i profil. Men händerna och fötterna var stora som dasslock. Jag hade fyrtiofyra i skor redan när jag var åtta år! /.../ Och min skalle var enorm."

Stackars Junior! Men tro mig - han får revansch, big time!

// L

2010-04-13

släppa taget


Först trodde jag att det var en ny bok av Kate Cann, men när jag undersökte saken lite närmare visade det sig att den skrevs redan 1999!! Det var alltså bara översättningen som var ny. Läste den gjorde jag i alla fall och den kommer inte i närheten av böckerna om Colette, men den var faktiskt mer än ok.

Kelly har nyligen träffat Mike och de tillbringar fyra romantiska veckor tillsammans. Berg-och-dalbana eftersom det både är passion och bråk. Kelly har aldrig träffat någon som Mike förut, hon tycker att han är spännande, smart och snygg, men han har en tendens att ta över, att trycka ner hennes åsikter/vänner/liv för att framhålla sitt eget som det mest äkta och riktiga.
Kelly känner att han får henne att tvivla på sig själv och det gillar hon inte. Hon brukar vara stolt över den hon är och känna sig stark. Plötsligt vet hon varken ut eller in.

Mike och hans kompisar har sedan länge planerat en bilsemester ihop och nu föreslår Mike att Kelly ska följa med dem. Bara för att få ha henne i närheten. Kelly känner dels att det skulle bli ganska tråkigt för henne, men också lite fel för resten av sällskapet. Hon skulle gärna åka någonstans själv med Mike, men det ser han som uteslutet. När hon envisas med sin ståndpunkt och säjer att hon inte vill åka med blir Mike arg och tolkar det som att hon inte vill vara med honom.

Det känns konstigt när han ger sig av eftersom de skils som ovänner, men Kelly får ett nytt oväntat erbjudande från Jade som hon känner lite ytligt – Grekland! Jade, Sara och Kelly har ett hus i nio veckor och det är både underbart och oväntat komplicerat. Tjejernas olika personligheter krockar ofta och Kelly känner att Jade kan vara otroligt manipulativ för att få det som hon vill ha det. Riktigt komplicerat blir det när en bil med fem bekanta killar dyker upp... En bok om kärlek, vänskap och kompromisser – hur mycket anpassning är lagom och hur mycket kan man ta för sig utan att det går ut för mycket över andra?

// L

2010-04-06

maja tipsar


Japp, idag blir det gästinlägg, det är favoriten Maja som har ordet:

Vi störtar.
Älskar dig.
Gör vad du vill.
Pappa.

Så inleds boken Gör vad du vill av Erlend Loe. Detta är berättelsen om artonåriga Julie som förlorar sin familj i en flygolycka. Vi får följa Julie ut på flygplansresa efter fllygplansresa genom hennes dagboksinlägg och det är just i flygplanet hon känner sig riktigt trygg och glad, för det är där hon känner sig nära sin familj. I boken finns också härliga karaktärer som Constance, Julies kompis som försöker lösa alla Julies problem genom att ge henne en hund och Geir Julies psykolog som Julie själv hatar över allt annat. Det bästa med Loes bok är att han inte fokuserar på just den hjärtskärande sorgen till skillnad från andra författare som skriver om sorg, istället fokuserar han på Julies ilska och totala hopplöshet, men också hennes snirkliga väg ut ur sorgen.

Visst blir man sugen på att läsa! Kolla upp om den och andra av Loe finns inne här.

Bilden lånad här.

// L