nollan

Sofi har vant sig vid att ständigt gå på tå och passa sig för att inte reta upp sin pappa. Mamman sitter mest och tittar ut genom fönstret och dricker öl. Då och då är de nästan som en vanlig familj som åker på semester och pratar med varandra, men det är nästan värre eftersom Sofi bara går och väntar på tillfället då det vänder igen.

Hon tänker att om hon bara anstränger sig tillräckligt mycket så kan hon bete sig så hennes pappa blir nöjd, men problemet är att han ändrar sig hela tiden och hittar ständigt något nytt att irritera sig på. Hon känner sig verkligen som den nolla han säger att hon är. Han slår sällan så det syns, men det börjar bli svårt att förklara blåmärkena på armarna och den hemska bulan i pannan. Hon har inga vänner direkt, bara en lite yngre tjej som hon satt barnvakt åt förr i tiden, men hon – Polly - bryr sig verkligen.

Sofi försöker undvika de personer i hennes närhet som ställer för många frågor, men det börjar bli svårt. Hon vet ju att hon aldrig kan berätta för någon, för då blir det bara värre. Men en dag går pappan för långt…

En upprörande och känsloladdad historia i lättläst format. Kom och låna!

// L