2012-08-31

pride - in the name of love!



Bloggen gillar Pridefestivalen och bjuder så klart på ett par sköna queerboktips, favoriter som visserligen redan hyllats här på Kult i Kumla, men de förtjänar att lyftas fram lite extra idag.

David Levithan; En bit av mig fattasoch

Sofia Nordin; Det händer nu

Lalalalalalalalalalalalalalala love :) Fredagsfeeling?


// L

 

2012-08-29

en gång

Jinx har länge varit en favorit och i spåren av den boken har det följt flera copycats typ Sones (Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet). Att åter lyckas skapa personporträtt som verkligen stannar kvar och känns, trots det mycket sparsmakade språket – det är en konst! Margaret Wilds En gång lever definitivt upp till mina högt ställda förväntningar.

Till en början presenteras vi för tre personer; Bram – smart, beräknande men skäms över sin bakgrund. Fixar alltid de bästa festerna, Al – förkortning för Alan och alkohol, som inte speciellt otippat alltid står för spriten och sist men inte minst Gabe – tjejmagneten som har ett svart hål där hjärtat borde sitta. Under en av Brams legendariska fester kommer allt att förändras, men det fattar de inte förrän långt senare.


Någon som heter Helen
frågar om jag vill dansa
Ansiktet är konstigt, skadat,
men leendet är magiskt!
När jag hämtat mig från chocken
hittar vi ett tyst hörn där vi kan sitta och prata.
Och prata.
Och prata.

Vi har ett flyt, en självklarhet,
som om vi känt varandra
hela livet.
/.../
Hon lägger armarna om mig
och stannar
tills det är morgon.


Nästa del av boken får Helen störst utrymme. Det visar sig att hon blivit gravid efter natten med Gabe, men när hon ringer honom för att berätta får hon prata med hans styvmor och hon hör honom skrika i bakgrunden att han lämnat landet. Helen får bestämma sig för att vara stark och fixa allt själv, men en dag knackar på hemma hos Gabe - och hon är inte ensam.


// L 

2012-08-23

awkward

Har ni upptäckt Awkward? Eller är det bara jag som (as usual) är något seg i starten? Läste ett inlägg om serien på Unga böcker och kände att det verkade vara min kopp te och yesyesyes!!! Har plöjt hela första säsongen nu och ska ge mig i kast med säs 2 ikväll. Längtar!

// L

2012-08-22

antiloper

Jag blir så sjukt imponerad över vilka begåvade debutanter det finns i det här landet! Nya författare alltså. Häromdagen var det ju Ida Pyk som hyllades här på Kult i Kumla och idag är det Ester Roxbergs tur.

Nu är ju inte Ester någon riktig debutant egentligen, för hon vann faktiskt Lilla Augustpriset 2004 med diktsviten Se upp lilla människa för snart smäller det, men det är i alla fall hennes romandebut. Och vilken debut sen.

Det finns så mycket som är bra med boken så jag kan överse med några smågrejer som inte riktigt håller hela vägen.

Vad är det som händer med Ellen? Astrid och Ellen skulle väl egentligen inte vara kompisar överhuvudtaget, det finns inte många gemensamma nämnare där, åtminstone inte på pappret. Men vad spelar det för roll när det känns så självklart, när vänskapen blir lika viktig och självklar som att andas? Astrid har svårt att se exakt när det började. När började Ellen förändras? Eftersom det sker stegvis finns det ingen självklar gräns hon passerar förrän hon kollapsar i skolan. Och då är det nog redan försent.

Vänskap. Hur fantastiskt det kan vara och hur outhärdligt på en och samma gång. När man inte längre känner igen sin bästa kompis - hur beter man sig då? Bör man försöka rädda henne? Kan man rädda henne? Astrid känner att hon inte orkar så mycket som hon tycker att hon borde. Hon känner sig ofta som en svikare, men hon orkar inte i alla fall. Det är så mänskligt och sorgligt.

"Det är något jag måste berätta för dig, Astrid. Det är något som har förändrats. Jag kan inte säga när det började, men det känns liksom som att varje kväll är den sista på sommarlovet."


// L (som såg att Sofie ju redan bloggat om boken.. Well well. Vi gillar den båda väldigt mycket :)

2012-08-21

var är alaska?

Vilken lässommar jag har haft alltså! Med det menar jag inte att jag har läst sjukt många böcker, nej, men jag har läst och hänförts av sjukt bra böcker. Och det är bara att konstatera att jag i mycket har Johanna Lindbäck på bloggen Bokhora att tacka för det. Så tack!

Jag gjorde ju ett tappert försök att beskriva min senaste läsupplevelse - Jellicoe Road - (vilket gick sådär om vi ska vara ärliga), men jag ger inte upp! Nu är det boken Var är Alaska? som måste lyftas fram för fasiken vad bra den var!

John Green. Jag måste läsa fler böcker av honom alltså. Kollar man på listan jag tipsade om igår så så hittar man inte mindre än fem titlar av just John Green. En av dessa är Var är Alaska? och jag får en klump i halsen bara jag skriver ut namnet på boken. Hmm.

I alla fall. Alaska Young. Hur ska man beskriva henne? Jag sitter och försöker komma på om jag någonsin träffat en Alaska-tjej, men nä, inte någon som är så totalt fullt ut som hon är. Egentligen är hon ju enormt självupptagen, allt ska ske på hennes villkor. Och hon är lynnig, utbrott när man minst anar det. Dessutom flörtar hon järnet med Miles, trots att hon redan har en kille. Miles ja, det är ju egentligen han som är huvudperson i boken, eller det är i varje fall hans röst man hör. Han faller handlöst för Alaska, hon är by far den smartaste, roligaste och snyggaste tjej han någonsin träffat. Och, som vi förstår under bokens gång, den mest olyckliga.

Internatskolan (jag älskar internatskolesböcker!!!) Culver Creek i Alabama, det är där historien utspelar sig. Miles som aldrig gillade high school hoppas på något nytt, han längtar efter förändring och förändring ska han få. Mark my word.

Varje kapitel inleds med nedräkning; etthundratrettiosex dagar före, nittioåtta dagar före osv osv. Något kommer att hända, det förstår man, förmodligen något hemskt - men vad? En tredjedel av boken, den sista tredjedelen, handlar just om detta "efteråt" som man hela tiden är på väg mot i läsningen. Så det finns en röd tråd i detta att man ju vill veta vad det är som ska hända. Men också - varför är Alaska så fruktansvärt olycklig?

Det blir inte mycket bättre än så här, jag lovar! Läs!

// L

2012-08-20

listornas lista

Hittade den här delikata listan när jag hälsade på hos Bokfreak. Det resulterade i typ 27 nya böcker på måste-läsa-listan. Hoppsan. Men rätt trevligt!

Nya/gamla favoriter?

// L

2012-08-17

paris, chérie

Hoppas hon skriver fler böcker, Ida Pyk. För jag gillar mycket av det hon levererar i Paris, chérie. Mycket men inte allt. Det finns fortfarande luckor här och där för att det ska vara läsupplevelsen of the century, men det finns tillräckligt mycket som gör att jag fastnar och jag hittar en hel del bedövande fina beskrivningar, inte minst av den första största förälskelsen.

Alva blir upptäckt på tunnelbanan. Sånt där man hör om ni vet och sånt som aldrig händer. "Åh, vad söt du är, du borde jobba som modell, här är mitt kort" typ. För Alva blir det ett tacksamt avbrott indeed, hon kommer ifrån suparpappan och har-träffat-ny-kärlek-mamman och får prova på att stå på sina egna (långa, smala) ben i Paris. Att jobba som modell är både som hon tänkt sig och faktiskt verkligen inte alls. Hon lär känna nya sidor hos sig själv under dessa sommarlovsveckor och hon träffar Sébastien. OMG, snacka om att bli så där sinnesjukt kär! Och vilka fina bilder från Paris! Jag vill åka dit nu och gå runt på gatorna och insupa alla nyanser av grått.

Så vad var det jag inte gillade då? Hmm, svårt. Det kändes kanske som att jag saknade lite fördjupning ibland och som att jag inte riktigt lärde känna huvudpersonen, i alla fall inte tillräckligt mycket. Eller jag vet inte. Mest är det faktiskt en massa gilla.
Som sagt, skriv mer Ida, för det känns som att du kan bli hur bra som helst!

// Linda

2012-08-15

torka aldrig tårar utan handskar

Jag vet inte hur det är med er, men jag kan aldrig läsa när jag åker bil eller buss. Funkar inte. Jag blir så s j u k t illamående. Så när jag kommer på mig själv att sitta och läsa på en buss i närapå sex (!) timmar så är det nog ett rätt tydligt tecken på att boken är bra.

I lördags satt jag nämligen på en buss mellan Joensuu och Helsingfors (ja, Finland, det stämmer) och det tog sin lilla tid. Efter några dagars konferens var det faktiskt nästan skönt att få sitta och bara ta det lugnt några timmar. Min vän och typ kollega Nanna som precis läst ut Jonas Gardells senaste - Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken - räckte den till mig och jag skulle ju bara bläddra lite i den... Ja eller hur. My God! Jag kunde inte slita mig!

Nu har jag ju alltid gillat Gardells böcker och jag fick lite samma känsla som jag alltid får nr jag läser honom - det gör liksom ont. Ont på alla möjliga sätt. Men vill man ha ont när man läser? Hmm. Jag tror det. Det är ju ett tecken på att boken verkligen förmedlar en känsla och det är precis det jag är ute efter när jag läser - att gå in i andra människors liv och känslor för att få lite perspektiv på mig själv och mitt liv.

Det känns lite onödigt att berätta en massa om handlingen, det har andra gjort mycket bättre, men sammanfattningsvis handlar det alltså om när HIV och AIDS kom till Sverige och hur brutalt det påverkade så många människors liv. Det kommer ytterligare två delar framöver och den 8 oktober har dramatiseringen av romansviten premiär på SvT.

// L

2012-08-13

dig it!

Då var det dags igen för årets version av dig it!, ni kommer väl ihåg skrivartävlingen för alla er mellan 13 och 19 år? I år är temat honhanhen och det gäller som vanligt att skriva en text på max 7000 tecken. Prisutdelningen kommer att äga rum under Kulturnatten i Örebro den 16 november.

1:a pris - 2000 kr
2:a pris - 1000 kr
3:e pris - 500 kr

Du har ganska lång tid på dig, tävlingen pågår nämligen 1/8 - 22/10. Kolla på bloggen skrividigit så hittar du mer info. Där kommer även alla bidrag att publiceras :)

Sätt igång!

// L