2012-08-17

paris, chérie

Hoppas hon skriver fler böcker, Ida Pyk. För jag gillar mycket av det hon levererar i Paris, chérie. Mycket men inte allt. Det finns fortfarande luckor här och där för att det ska vara läsupplevelsen of the century, men det finns tillräckligt mycket som gör att jag fastnar och jag hittar en hel del bedövande fina beskrivningar, inte minst av den första största förälskelsen.

Alva blir upptäckt på tunnelbanan. Sånt där man hör om ni vet och sånt som aldrig händer. "Åh, vad söt du är, du borde jobba som modell, här är mitt kort" typ. För Alva blir det ett tacksamt avbrott indeed, hon kommer ifrån suparpappan och har-träffat-ny-kärlek-mamman och får prova på att stå på sina egna (långa, smala) ben i Paris. Att jobba som modell är både som hon tänkt sig och faktiskt verkligen inte alls. Hon lär känna nya sidor hos sig själv under dessa sommarlovsveckor och hon träffar Sébastien. OMG, snacka om att bli så där sinnesjukt kär! Och vilka fina bilder från Paris! Jag vill åka dit nu och gå runt på gatorna och insupa alla nyanser av grått.

Så vad var det jag inte gillade då? Hmm, svårt. Det kändes kanske som att jag saknade lite fördjupning ibland och som att jag inte riktigt lärde känna huvudpersonen, i alla fall inte tillräckligt mycket. Eller jag vet inte. Mest är det faktiskt en massa gilla.
Som sagt, skriv mer Ida, för det känns som att du kan bli hur bra som helst!

// Linda

Inga kommentarer: