en gång

Jinx har länge varit en favorit och i spåren av den boken har det följt flera copycats typ Sones (Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet). Att åter lyckas skapa personporträtt som verkligen stannar kvar och känns, trots det mycket sparsmakade språket – det är en konst! Margaret Wilds En gång lever definitivt upp till mina högt ställda förväntningar.

Till en början presenteras vi för tre personer; Bram – smart, beräknande men skäms över sin bakgrund. Fixar alltid de bästa festerna, Al – förkortning för Alan och alkohol, som inte speciellt otippat alltid står för spriten och sist men inte minst Gabe – tjejmagneten som har ett svart hål där hjärtat borde sitta. Under en av Brams legendariska fester kommer allt att förändras, men det fattar de inte förrän långt senare.

Någon som heter Helen
frågar om jag vill dansa
Ansiktet är konstigt, skadat,
men leendet är magiskt!
När jag hämtat mig från chocken
hittar vi ett tyst hörn där vi kan sitta och prata.
Och prata.
Och prata.

Vi har ett flyt, en självklarhet,
som om vi känt varandra
hela livet.
/.../
Hon lägger armarna om mig
och stannar
tills det är morgon.

Nästa del av boken får Helen störst utrymme. Det visar sig att hon blivit gravid efter natten med Gabe, men när hon ringer honom för att berätta får hon prata med hans styvmor och hon hör honom skrika i bakgrunden att han lämnat landet. Helen får bestämma sig för att vara stark och fixa allt själv, men en dag knackar på hemma hos Gabe - och hon är inte ensam.


// L