Tisdagstipset från Robin ser ut så här:
Ett annat exempel på en fängslande kort, resevänlig, ungdomsbok är: Intet av Janne Teller, en liten bok med ett stort innehåll. När jag läste den här boken första gången kände jag mig tvungen att diskutera den nästan efter varje kapitel med mina vänner. Den är briljant på det sättet att den kryper inpå dig.
Storyn i korthet lyder: En kille i en klass 7 i Danmark reser sig på första skoldagen efter lovet ur skolbänken och med motiveringen “Inget har någon betydelse, det har jag vetat länge. Så det är ingen idé att göra något det har jag just kommit på”, så vandrar han ut. Pierre Anthon som han heter sätter sig i ett plommonträd nära skolan och häcklar de andra barnen, kastar både glåpord på dem och plommon. “Fattar ni inte, ni ärbetydelselösa, snart har alla glömt er...osv.” Varje dag passerar barnen plommonträdet och snart inser dom att de måste motbevisa Pierre Anthon.
Barnen börjar samla saker av värde på en hög för att visa upp för honom. Högens värde växer från små obetydliga saker som ett par favoritskor, ett metspö till värre saker när reglerna ändras och den som precis lagt får bestämma vad nästa ska lämna på högen. Plötsligt ligger där ett marsvin (som snart dör avskräck) bredvid en uppstoppad orm, någons hår och ett avskuret finger...ja jag vill absolut inte berätta mer. Intet är helt enkelt tokspännande, välskriven och jaaa, kort.
// Robin
Ett annat exempel på en fängslande kort, resevänlig, ungdomsbok är: Intet av Janne Teller, en liten bok med ett stort innehåll. När jag läste den här boken första gången kände jag mig tvungen att diskutera den nästan efter varje kapitel med mina vänner. Den är briljant på det sättet att den kryper inpå dig.
Storyn i korthet lyder: En kille i en klass 7 i Danmark reser sig på första skoldagen efter lovet ur skolbänken och med motiveringen “Inget har någon betydelse, det har jag vetat länge. Så det är ingen idé att göra något det har jag just kommit på”, så vandrar han ut. Pierre Anthon som han heter sätter sig i ett plommonträd nära skolan och häcklar de andra barnen, kastar både glåpord på dem och plommon. “Fattar ni inte, ni ärbetydelselösa, snart har alla glömt er...osv.” Varje dag passerar barnen plommonträdet och snart inser dom att de måste motbevisa Pierre Anthon.
Barnen börjar samla saker av värde på en hög för att visa upp för honom. Högens värde växer från små obetydliga saker som ett par favoritskor, ett metspö till värre saker när reglerna ändras och den som precis lagt får bestämma vad nästa ska lämna på högen. Plötsligt ligger där ett marsvin (som snart dör avskräck) bredvid en uppstoppad orm, någons hår och ett avskuret finger...ja jag vill absolut inte berätta mer. Intet är helt enkelt tokspännande, välskriven och jaaa, kort.
// Robin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar