Är precis i slutet av Lilla stjärna (Johan Ajvide Lindqvist), så egentligen borde jag ju inte blogga om den nu utan om ett par dar. Men. Eftersom det verkar dra ut på tiden med de sista 50 sidorna är det lika bra att jag yttrar mig på den här sidan av semestern. Jag gillar den! Sedan är det nog tyvärr så att jag trots allt måste ha läst den i sin helhet för att veta exakt hur mycket, den kan ju ha ett sugigt slut till exempel. Fast det känns inte så.
Som vanligt levererar Ajvide Lindqvist en snudd på magisk berättelse där utanförskap, ensamhet och uppror står i fokus. Ni som läst och gillat Vampyren i Blackeberg/Låt den rätte komma in kommer säkert att gilla Lilla stjärna också, men den är inte lika direkt på som hans första två böcker tycker jag. Som vanligt (igen) är det en hel del äckelinslag, men de levereras på ett sätt som får till och med mörkrädda lilla mig att stå ut. Nu väntar jag på den utlovat blodiga upplösningen som ska äga rum på Allsång på Skansen av alla ställen :)
// L (vars semesterläsningsbokhög ser farlig ut )
Som vanligt levererar Ajvide Lindqvist en snudd på magisk berättelse där utanförskap, ensamhet och uppror står i fokus. Ni som läst och gillat Vampyren i Blackeberg/Låt den rätte komma in kommer säkert att gilla Lilla stjärna också, men den är inte lika direkt på som hans första två böcker tycker jag. Som vanligt (igen) är det en hel del äckelinslag, men de levereras på ett sätt som får till och med mörkrädda lilla mig att stå ut. Nu väntar jag på den utlovat blodiga upplösningen som ska äga rum på Allsång på Skansen av alla ställen :)
// L (vars semesterläsningsbokhög ser farlig ut )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar