2011-03-23

hej och tack för ingenting


"Jag är sjukt höjdrädd och står vid kanten av ett stup. Bara svart kaos i huvudet. Jag vet knappt hur jag hamnade här. Det far några suddiga tankar genom kaoset. Nåt om att allt bara ska rättas till nu. Det är ett misstag att jag finns. Ett misstag av naturen. Ingen har haft någon glädje av det - bara besvär. Några steg närmare. Stenar rasar ner. Det suger till i magen. Jag har i 16 år varit en helt onödig människa. Det räcker. Hej då. Hej och tack för ingenting! Det finns i alla fall ingen återvändo. Brevet till mamma är postat. Det är bara att gå vidare. Ett steg till. Jag mår plötsligt illa. Telefonen piper till. Nån bryr sig och det är så dags. Jag kastar telefonen i en båge över stupet ner i ravinen. Och det tar overkligt lång tid innan den krossas där nere. Jag vacklar till.
- Men vad gör du?
Rösten får mig att vackla till igen. Och plötsligt märker jag att benen skakar så att dom knappt bär mig längre.
- Du kan ju ramla ner!
- Det är det som är meningen, mumlar jag.
- Gå bort därifrån!
Jag vänder mig om och ser en liten jävla skitunge som sitter där och sabbar allting. Varför just nu och just jag? Ska jag inte ens klara av det här? Hoppa när han ser på, det kan jag inte göra, det går bara inte. Jag tänker inte förstöra ytterligare ett liv som det sista jag gör."

Snacka om otippad vänskap. Elsa är 16 och Sigge "bara en liten lort", ändå är det något som gör att de blir vänner. Elsa känner att det mörka molnet som är hennes ständiga följeslagare knappt känns av när Sigge finns i närheten. Från att inte ens ha vetat om den andres existens ”råkar” de ge sig ut på en slags odyssé genom Sverige tillsammans. Elsa har nämligen skickat ett brev som aldrig får hittas och måste därför så snabbt det bara går ta sig från Kalmar hem till Orminge för att förstöra brevet och Sigge vågar helt enkelt inte lämna henne ensam. Tillsammans blir de bästa teamet och lyckas hela tiden hitta sätt att ta sig fram på, utan vare sig pengar eller mobil. Någonstans halvvägs gör sig Elsas stora livstrauma påmint – hon tror sig äntligen förstå vem som är hennes pappa. Mamman har alltid vägrat berätta, men Elsa har lagt ihop de fragment hon trots allt snappat upp och inser att hon måste hitta honom till varje pris. Kanske är han precis det hon alltid saknat?

Måns Gahrton är tillbaka med en spännande bok som går snabbt att läsa. Rekommenderas!

// L


Inga kommentarer: