Nu har jag läst ut Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström och jag gillade den verkligen! Längtade hela tiden efter att få slå mig ner någon bekväm stans och bara läsa läsa läsa. Förutom I en klass för sig (som det bara inte går att undvika att jämföra med) så får jag lite Stjärnor utan svindel-känsla, en bok som dessutom nämns i texten.
Elin får upp ögonen för ett annat slags liv än det hon är van vid, det liv som hennes mormor i Djursholm lever. Hon förälskar sig i tanken på internatskola - gemenskap, sammanhållning, skoluniform, vett och etikett och minnen för livet. Väl på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket känns det inte riktigt som hon tänkt sig. Gör det någonsin det? Vi får följa henne under de tre år hon tillbringar där, genom invigningsriter, smygrök i skogen, flirt & hångel och vänskap. Elin utvecklas och börjar förstå varför hennes mamma lämnat sitt gamla liv bakom sig. Ett uppror och ett motstånd vaknar i henne och på slutet vågar hon verkligen stå upp för sina åsikter.
I like!
// L
Elin får upp ögonen för ett annat slags liv än det hon är van vid, det liv som hennes mormor i Djursholm lever. Hon förälskar sig i tanken på internatskola - gemenskap, sammanhållning, skoluniform, vett och etikett och minnen för livet. Väl på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket känns det inte riktigt som hon tänkt sig. Gör det någonsin det? Vi får följa henne under de tre år hon tillbringar där, genom invigningsriter, smygrök i skogen, flirt & hångel och vänskap. Elin utvecklas och börjar förstå varför hennes mamma lämnat sitt gamla liv bakom sig. Ett uppror och ett motstånd vaknar i henne och på slutet vågar hon verkligen stå upp för sina åsikter.
I like!
// L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar