Boktippsupprepning på bloggen, men jag måste ändå tipsa om Loes Gör vad du vill igen, för nu har jag också läst den (tack vare Maja). Och den förtjänar verkligen att uppmärksammas!
Hur ska jag kunna förklara att flygolyckor och depressioner och att inte vilja leva längre är underhållande läsning? Erlend Loe, norsk författare, är visst inte rädd för någonting. Han har lyckats med konststycket att skriva en humoristisk djupt tragisk bok.
"Gör vad du vill” är det sista meddelande Julie får av sin pappa. Han har sinnesnärvaro nog att messa henne mitt under pågående flygkatastrof: "Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa". Ingen klarar sig. Julie, 18 år, är ensam. Så ensam att hon verkligen inte ser någon mening i att hon ska fortsätta leva. Hon är expert på att lura sin psykolog - Psykogeir - och låtsaslyssnar på det han säger förutom när det gäller en sak: att skriva dagbok. Hennes dagboksskrivande ser kanske inte r i k t i g t ut som den typen som Psykogeir förespråkar, men ändå.
Eftersom hon misslyckas med sina föresatser (att dö) på hemmaplan bestämmer hon sig för att ge sig ut i världen och försöka där. Kanske kan hon bli smittad av en sjuk fågel och få den beryktade fågelinfluensan?
Hennes grundtillstånd är avstängd, tom, så när något helt plötsligt påverkar henne och får henne att känna hoppar hon på det, vad det än kan vara (till exempel att förföra en koreansk skridskoåkare), men när hon väl nästan lyckas med det hon rest ut för att göra upptäcker hon att det kanske inte alls var det hon ville.
Hur ska jag kunna förklara att flygolyckor och depressioner och att inte vilja leva längre är underhållande läsning? Erlend Loe, norsk författare, är visst inte rädd för någonting. Han har lyckats med konststycket att skriva en humoristisk djupt tragisk bok.
"Gör vad du vill” är det sista meddelande Julie får av sin pappa. Han har sinnesnärvaro nog att messa henne mitt under pågående flygkatastrof: "Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa". Ingen klarar sig. Julie, 18 år, är ensam. Så ensam att hon verkligen inte ser någon mening i att hon ska fortsätta leva. Hon är expert på att lura sin psykolog - Psykogeir - och låtsaslyssnar på det han säger förutom när det gäller en sak: att skriva dagbok. Hennes dagboksskrivande ser kanske inte r i k t i g t ut som den typen som Psykogeir förespråkar, men ändå.
Eftersom hon misslyckas med sina föresatser (att dö) på hemmaplan bestämmer hon sig för att ge sig ut i världen och försöka där. Kanske kan hon bli smittad av en sjuk fågel och få den beryktade fågelinfluensan?
Hennes grundtillstånd är avstängd, tom, så när något helt plötsligt påverkar henne och får henne att känna hoppar hon på det, vad det än kan vara (till exempel att förföra en koreansk skridskoåkare), men när hon väl nästan lyckas med det hon rest ut för att göra upptäcker hon att det kanske inte alls var det hon ville.
Den här boken måste upplevas. Så rolig!
// L
// L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar