Ibland känns det som om de bästa filmerna och de bästa böckerna är de där det inte händer något särskilt. Det är bara så oerhört trevligt att hoppa in i någon annans liv en stund. I det här fallet handlar det om ett helt vardagligt saraliv i Luleå. Sara har precis kommit hem från ett ettårigt utbyte i London och börjar nu tvåan på gymnasiet. Sara är sympatisk och rapp, ofta kommer jag på mig själv med att tänka: skulle jag kunna säga det där (det var roligt sagt). Sara vill att allt ska vara som när hon åkte, men eftersom hon dumpade sin pojkvän Mattias som hon är granne med och har känt i evigheter och som dessutom är tvillingbrorsa med en av hennes bästa vänner blir det problematiskt att vara en naturlig del av deras liv. Hon umgås med andra, börjar på jujutsu, lär känna Adrian…
”Hur många människor är tillsammans med sin första pojkvän resten av livet? En procent? Man får göra slut utan att man blir en hemsk person. Om man gör det på ett schysst sätt. Som du gjorde. Och det är ett år sen. Man är definitivt inte en hemsk person efter ett år. I såna fall behöver den andra personen professionell hjälp.” ur Välkommen hem, s.11.
(bilden är lånad från rabénochsjögrens förlag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar