fn-dagen

Japp, idag flaggar vi för FN. Men hur står det egentligen till i världen? Bättre eller sämre än vi tror? På Världskoll kan du få svar på det, men du kan också hitta en och annan quiz, kolla vem man skulle vara i ett annat land och mycket mer.

Själv blev jag chilenare :)

Vill man få en något mer levande beskrivning av människor i andra länder och deras livssituation kan man... just det, läsa en bok! Kanske något av Christina Wahldén - Fallen flicka och I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig är två grymma exempel. Eller varför inte Monica Zaks Jag är en pojke med tur? Trust me, det finns hur mycket bra som helst!

// L

gör vad du vill

Boktippsupprepning på bloggen, men jag måste ändå tipsa om Loes Gör vad du vill igen, för nu har jag också läst den (tack vare Maja). Och den förtjänar verkligen att uppmärksammas!

Hur ska jag kunna förklara att flygolyckor och depressioner och att inte vilja leva längre är underhållande läsning? Erlend Loe, norsk författare, är visst inte rädd för någonting. Han har lyckats med konststycket att skriva en humoristisk djupt tragisk bok.

"Gör vad du vill” är det sista meddelande Julie får av sin pappa. Han har sinnesnärvaro nog att messa henne mitt under pågående flygkatastrof: "Vi störtar. Älskar dig. Gör vad du vill. Pappa". Ingen klarar sig. Julie, 18 år, är ensam. Så ensam att hon verkligen inte ser någon mening i att hon ska fortsätta leva. Hon är expert på att lura sin psykolog - Psykogeir - och låtsaslyssnar på det han säger förutom när det gäller en sak: att skriva dagbok. Hennes dagboksskrivande ser kanske inte r i k t i g t ut som den typen som Psykogeir förespråkar, men ändå.

Eftersom hon misslyckas med sina föresatser (att dö) på hemmaplan bestämmer hon sig för att ge sig ut i världen och försöka där. Kanske kan hon bli smittad av en sjuk fågel och få den beryktade fågelinfluensan?

Hennes grundtillstånd är avstängd, tom, så när något helt plötsligt påverkar henne och får henne att känna hoppar hon på det, vad det än kan vara (till exempel att förföra en koreansk skridskoåkare), men när hon väl nästan lyckas med det hon rest ut för att göra upptäcker hon att det kanske inte alls var det hon ville.

Den här boken måste upplevas. Så rolig!

// L

jiddra inte

Ett stort tack till alla er nior som var på dagens författarmöte med Patrik Pelosio! Och naturligtvis det största tacket av alla till Patrik själv. Här kommer ett litet klipp från dagen, enjoy!

// L

affektion

"När nakenbilderna börjat spridas på nätet bestämde jag mig för att hoppa av skolan, lämna Helsingborg och flytta till min syster i Malmö."

Alltså – vilken inledning! Seriöst, andra författare borde använda sig av den här boken som inspiration, för det hör ju inte till vanligheterna att just första meningen sitter som ett smäck.Den här boken är som ett knytnävslag i magen. Kan det vara bra? Jag tror det.

Kate har aldrig riktigt varit barn känns det som. Hon och Ali har dragit runt och skrämt slag på/retat upp lärare och skolkompisar. Inte ett skit bryr dom sig. Dom har varandra! Ali är trots, eller kanske tack vare detta, någon man vill hålla sig väl med och bli accepterad av. Hon gör precis som hon vill hela tiden. Så har det varit sen mellanstadiet minst. Nu är de 16 och då väljer Kate att dra från allt. Även från Ali. Det är inte bara nakenbildernas fel, minnena från förr börjar göra sig påminda. Allt är redan för sent. Det har varit för sent ända sedan de var 12 år och Zara hittades död i frysboxen. Vem gjorde det? Ali? Kate? Båda två?

Kate far rastlöst runt i tillvaron och försöker dämpa sin ångest med droger, sex, utpressning och annat i samma självdestruktiva stil. På hennes egna villkor, visst, hon bestämmer, men den enda hon straffar är sig själv. Kanske är det just det hon vill? Hon vet att hon inte spelar någon roll. Hon är fel. Onödig. Och hon är inte rädd för något längre. Det värsta har ju redan hänt. Fast nej. Det kan tydligen alltid bli värre.

Martin Jern är en mycket mycket bra författare.

// L

allt för konstigt

Nu på lördag, den 6 oktober kl. 11, är det vernissage i bibliotekates utställningshörna (ni vet den där bredvid ungdomshörnan). Konstnären Erik Malm ställer ut sina teckningar, serier och kollage där den gemensamma nämnaren är skräck, SF och fantasy. Kan ju bli hur bra som helst! Inte nog med det förresten, det blir musik också; bandet Dead Fox Society spelar för besökarna. 

När ni sedan kollat på utställningen och känner er inspirerade och liksom "jag-vill-också" så är det bara att komma tillbaka dagen därpå. Söndagen den 7 oktober kl. 16 kör nämligen Erik en prova-på-kurs i just skrcäk- och monsterteckning.  

Ses i helgen alltså!

// L (som självklart kommer att vara här :)

som om jag frågat

Det som gör Johanna Lindbäcks böcker så bra är, tycker jag, att hon går in i det lilla och visar hur stort det är. Jamen ni vet ju själva att ungdomsböcker vimlar av tragik på högsta nivå; mord, övergrepp, sjukdom, mobbing, anorexia m.m. m.m. Jag menar inte att det är dåligt. Tonåren är ju en tid som är dramatisk, sjukt mycket händer och man mår verkligen ganska ruttet emellanåt, men det måste ju inte vara på grund av en nationell katastrof. Det kan vara nog så dramatiskt med föräldrar som separerar på prov och att ens två bästa kompisar blir ihop – med varandra! 

Det var på skolan, vid cyklarna. En morgon. Hemligt. Det var tydligt att det inte var meningen att någon skulle se dem, och de visste inte att jag gjorde det. Saga log och strök Lukas över kinden efter snabbpussen, och sen gick de mot ingången men var noga med att inte hålla händerna eller avslöja sig på något annat sätt. Jag hade aldrig sett henne le mot någon sådär trots att vi bott på samma gata sen vi var fyra och tillbringat hur mycket som helst tillsammans.

Nu är det ju inte så att John kommer på att shit, jag är ju kär i Saga, varför har jag aldrig sagt nåt, utan mer besvikelse över att ingen av dom anförtrott sig år honom. De är ju för fasen kompisar, eller? Och vem ska han hänga med nu? Alla självklara enkla umgåstillfällen är ju hux flux borta. För seriöst – hur kul är det att sitta bredvid ett förälskat par som låtsas att det är kul att umgås alla tre? Ett par som i själva verket bara sitter och tänker på vad de egentligen skulle vilja göra? Och även om det legat i luften under en längre tid känns föräldrarnas beslut att separera så tungt. Vem ska han prata med nu när han dessutom gjort sig osams med både Lukas och Saga? Med Line kanske...

Självklart blev det sträckläsning även denna gång, men jag hade nog önskat mer lööööve. Fast det är ju jag.

// L

det är jag som är caroline

Ursäkta uttrycket, men herrejävlar! Hon drar fram som en tornado Caroline. (Caro Linn uttalas det, inte Caroline som man först tror när man ser titeln). Jag skrev för ett tag sedan om Alaska och ställde frågan om jag hade träffat någon Alaskaperson i verkliga livet och kom fram till nja. Det närmaste jag kan komma är Holly Golightly i Breakfast at Tiffany’s, en av mina favoritfilmer. Så kommer då en Caroline… Någon har jämfört henne med Lisbeth Salander, men jag vet inte. Många verkar störa sig på att hon är så bra på allt, men jag vet inte där heller. Jag gillar Caroline! Tror att jag skulle älska att hänga med henne som kompis, trots att hon bara är 17 år. 17 år men med en självkännedom som jag som 38-åring avundas henne. Precis som hos Alaska finns det en stor sorg i Carolines liv, men nu går vi händelserna lite i förväg.

Caroline flyttar hemifrån. Hon fixar inte fler mammabråk, hon bara drar. Det får ordna sig liksom. Och det gör det. Fast inte börjar det speciellt bra när hon tvingas söka upp Niklas, exet, som hon krossade hjärtat på. Kanske kan hon bo där lite grann bara?

Tack vare pappans kontakter lyckas hon skaffa sig ett jobb i en delikatessdisk på en stor mataffär. Matlagning är Carolines stora passion och begåvning, något hon delar med sin pappa. (Efter att ha läst den här boken känner man sig r ä t t misslyckad när man är en av dem som använder buljongtärningar…  ) Eftersom hon inte kan bo hos Niklas för evigt lyckas hon nästla sig in i ett kollektiv och får bo i typ matkällaren. Där träffar hon Stephanie, den första som faktiskt förstår henne fullt ut och den första som Caroline släpper allra längst in. Stephanie är en fyrtionåntingårig f.d. fotomodell och knarkare som nu pluggar till sjuksköterska. De blir enormt viktiga för varandra.

Caroline vet precis hur hon ska använda sig av sina fördelar, både utseendemässigt och personlighetsmässigt. Killar (och några tjejer) blir som besatta av henne, men när hon själv ramlar dit och vågar visa sig sårbar blir det katastrof.

Det här är en actionladdad bok om en självlysande tjej som kanske snart vågar stanna upp, sluta fly och ta itu med sina plågsamma minnen. Rekommenderas varmt.

// L