tjatigt?

Lite knäpp är man väl när man läser om en bok för sisådär fjärde gången när man samtidigt klagar över att man aldrig har tid att läsa alla nya böcker man är sugen på? Sån är jag i alla fall. Vissa böcker lämnar något bestående efter sig, en känsla som man kanske vill tillbaka till lite då och då. Jag har många såna böcker, så att jag överhuvudtaget hinner läsa nya böcker är ett under i sig. En av alla dessa reprisböcker är Linas kvällsbok av Emma Hamberg. Många av er kanske har sett filmatiseringen och jag måste säga att just den är en av ytterst få lyckade favoritbok-goes-film-projekt.

Lina går i nian och hon känner sig missnöjd med det mesta. Helst skulle hon vilja bli liten igen, typ så där tio år - eller kanske arton? Femton känns bara meningslöst. Hon börjar misstänka att hela hennes liv är en lögn. Hennes så kallade bästa kompis Thea får henne bara att känna sig underlägsen och irriterad. Killen hon är kär i går i sjuan (hallå!) vilket så klart är big no no, därför blir hon istället ihop med en kille som Thea tycker är passande. Kanske kan man bli kär efter ett tag om man verkligen försöker? Lina bara blir alltmer frustrerad och något nytt - ett slags motstånd - börjar växa i henne. Men hur ska hon våga göra upp med allt invant och tryggt när hon inte vet vad som väntar på andra sidan?

Jag önskar att jag hade varit lika modig som Lina när jag var femton år, men bättre sent än aldrig :) Det finns ju en uppföljare också; den fantastiska Två killar och ett hjärta. Den ska jag ge mig i kast med nu, lovely!

Hoppas ni har en skön helg!

// L

rakt-på-sak-böcker del 3

Tredje och sista tipset från Robin (för den här gången...)

Haruki Murakami - Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Helt fantastiskt att man lyckas skriva om något så ointressant som löpning och Triatlon. Jag joggar själv. Springer ca 2 mil i veckan, men ändå. Hur får han till det Murakami? Här skriver han om sitt skrivande, och om hans andra intresse (eller första) löpning. Jag förstår precis hur han tänker med sin löpning. Murakami är vanemänniska och går alltid upp tidigt och skriver, gnider och gnatar med meningar; och precis som jag känner i perioder då jag pysslar med kreativa saker så behöver man en ventil eller ett sätt att bearbeta det man försöker förstå i sitt skapande.

Med löpning är det ungefär så här tycker jag: Första sträckan bollar man idéer med sig själv, sista sträckan som är otroligt jobbig så kan man bara koncentrera sig på nästa steg, eller kulle. Sen hemma i duschen renar man sig från alla idéer och man har helt plötsligt en lösning på sitt problem. Testa! Jag sitter som klistrad och slukar, slukar och blir dessutom inspirerad. Jag fick boken i födelsedagspresent i oktober och sedan dess har jag uppåt typ fördubblat mina mil per vecka :) Och utan att ha läst några andra böcker av Murakami så säger: jag läs dom, de lär vara riktigt bra allihop!

// Robin

rakt-på-sak-böcker del 2

Tisdagstipset från Robin ser ut så här:

Ett annat exempel på en fängslande kort, resevänlig, ungdomsbok är: Intet av Janne Teller, en liten bok med ett stort innehåll. När jag läste den här boken första gången kände jag mig tvungen att diskutera den nästan efter varje kapitel med mina vänner. Den är briljant på det sättet att den kryper inpå dig.

Storyn i korthet lyder: En kille i en klass 7 i Danmark reser sig på första skoldagen efter lovet ur skolbänken och med motiveringen “Inget har någon betydelse, det har jag vetat länge. Så det är ingen idé att göra något det har jag just kommit på”, så vandrar han ut. Pierre Anthon som han heter sätter sig i ett plommonträd nära skolan och häcklar de andra barnen, kastar både glåpord på dem och plommon. “Fattar ni inte, ni ärbetydelselösa, snart har alla glömt er...osv.” Varje dag passerar barnen plommonträdet och snart inser dom att de måste motbevisa Pierre Anthon.

Barnen börjar samla saker av värde på en hög för att visa upp för honom. Högens värde växer från små obetydliga saker som ett par favoritskor, ett metspö till värre saker när reglerna ändras och den som precis lagt får bestämma vad nästa ska lämna på högen. Plötsligt ligger där ett marsvin (som snart dör avskräck) bredvid en uppstoppad orm, någons hår och ett avskuret finger...ja jag vill absolut inte berätta mer. Intet är helt enkelt tokspännande, välskriven och jaaa, kort.

// Robin

veckans tema: rakt-på-sak-böcker del 1

Min kompis Robin är så generös att han bjuder oss på en hel massa sköna boktips den här veckan. Tack säger jag och ordet är ditt Robin:

Jag läser bara när jag reser eller inte kan sova. Jag har inte tiden och lugnet att sätta mig ner på min fritid och läsa en bok. Därmed inte säga att jag inte läser. Pendlar gör jag nästan varje dag. Dessutom ligger jag ofta vaken halva nätter och läser. Ett plus dock när man läser sporadiskt i 3-4 böcker på en å samma gång (som jag gör) är att de är lite kortare. Jag vill inte leta 20 sidor i ett kapitel om jag lagt ifrån mig boken en vecka, nänä, snabbt tillbaks i handlingen. Idag tänkte jag iaf uppmärksamma böcker som är okey att bära med sig, tunnare, rakt på sak-böcker som man aldrig ska underskatta. Jag tänker på en av mina favoritförfattare sedan tidigare; Hjalmar Söderberg. Alltid snyggt språk, rakt på sak utan oändliga utsvävningar. Perfekt!

Något som vi vuxna ofta missar är alla grymt bra ungdomsböcker som faktiskt kommit de senaste åren. Jag känner mig nästan lurad att jag inte sett dem tidigare. Korta, rakt på sak och välskrivna.

Rachel Cohn & David Levithan - Nick och Norahs oändliga låtlista. Jag lockades till en början av bokens titel (tänkte nog på alla Spotifylistor, jo även min bibbla (Järfalla) bloggar om sådana...) men jag insåg snabbt att det var inte där värdet i boken fanns. Det är beskrivandet av ungdomskärleken som är stora behållningen. Kärleken var mest på riktigt när man var tonåring. Allt var nytt, allt gjorde ont och eller skakade om ens värld ordentligt. Jag förstår inte varför jag tidigare har läst kärlekshistorier som inte varit riktade till ungdomar. Det är ju där det riktigt bränner, sen blir vi lamare/erfarnare/mer stryktåliga osv osv.

En cool grej med boken är också att vartannat kapitel är skrivet ur Norahs perspektiv och vartannat ur Nicks.Det är kvickt och det är smart, jag gillart!

// Robin

P.s. Finns även som film.

bibliotekets dag

Vill redan nu passa på att tipsa om lördagen den 12 mars då vi har långöppet på biblioteket. Vi tänker oss ett fullspäckat program där det finns något för alla smaker och åldrar.

I ungdomshörnan blir det lite av varje - livemusik, filmvisning och faktiskt högläsning också. Har ni tips, tankar, idéer - hör av er! Och någon kanske kan komma på ett mer vinnande namn än "Bibliotekets dag"?

Vi ses!

// L

från andra sidan

Kan man verkligen få kontakt med de döda?

Anna är rätt skeptiskt inställd till övernaturliga grejer, inte minst seanser och sånt. Ändå följer hon med kompisen Linn när hon ber henne. Linn berättar att senaste gången hon var på en seans med just den här mediet fick hon träffa sin farmor. När Linn sedan blir sjuk och måste ställa in bestämmer sig Anna för att gå i alla fall. Mycket för att slippa en hemmakväll med Jonny. Han blir bara värre och värre och på sista tiden har han slagit henne också. Väl på seansen sitter Anna mest och tänker på Jonny och hur allt har blivit mellan dem. Men så händer något oväntat. När mediet avslutat kvällen och alla ska gå hem visar det sig att ytterligare en person kräver att få kontakt. Med Anna...

Spännande och lättläst av Åsa Storck (Hegas).

// L

nygammal favorit

Jag läste om Emma Granholms Simon & Sophie och den var lika bra den här gången :)

Otippade kärlekspar är spännande. Sophie är skolans snyggaste tjej som alla killar vill ha och som alla tjejer vill se ut som. Simon tillhör de som blivit över, han hänger helst hemma hos sig eller kompisen Micke och spelar TV-spel. Allt som oftast får han stå ut med gliringar och tråkningar från först och främst Sophie, men även från hennes beundrande hov.

Sofies pappa bor granne med Simon, men tack och lov bor hon hos mamman - eller? Plötsligt inträffar något dramatiskt i Sophies liv, något som får henna att flytta hem till pappan istället och följaktligen ser Simon Sophie typ hela tiden.

Under påsklovet är alla Sophies vänner bortresta och hon får för sig att knacka på hos Simon, så tråkigt har hon. Simon blir minst sagt förvånad och inte så lite irriterad – vem tror hon att hon är liksom? Men både Simon och Sophie får upp ögonen för personen bakom skalet och dras mot sin vilja till varandra. Men det går ju inte. Man kan ju inte bli kär i någon man så länge har föraktat?

// L