var är alaska?

Vilken lässommar jag har haft alltså! Med det menar jag inte att jag har läst sjukt många böcker, nej, men jag har läst och hänförts av sjukt bra böcker. Och det är bara att konstatera att jag i mycket har Johanna Lindbäck på bloggen Bokhora att tacka för det. Så tack!

Jag gjorde ju ett tappert försök att beskriva min senaste läsupplevelse - Jellicoe Road - (vilket gick sådär om vi ska vara ärliga), men jag ger inte upp! Nu är det boken Var är Alaska? som måste lyftas fram för fasiken vad bra den var!

John Green. Jag måste läsa fler böcker av honom alltså. Kollar man på listan jag tipsade om igår så så hittar man inte mindre än fem titlar av just John Green. En av dessa är Var är Alaska? och jag får en klump i halsen bara jag skriver ut namnet på boken. Hmm.

I alla fall. Alaska Young. Hur ska man beskriva henne? Jag sitter och försöker komma på om jag någonsin träffat en Alaska-tjej, men nä, inte någon som är så totalt fullt ut som hon är. Egentligen är hon ju enormt självupptagen, allt ska ske på hennes villkor. Och hon är lynnig, utbrott när man minst anar det. Dessutom flörtar hon järnet med Miles, trots att hon redan har en kille. Miles ja, det är ju egentligen han som är huvudperson i boken, eller det är i varje fall hans röst man hör. Han faller handlöst för Alaska, hon är by far den smartaste, roligaste och snyggaste tjej han någonsin träffat. Och, som vi förstår under bokens gång, den mest olyckliga.

Internatskolan (jag älskar internatskolesböcker!!!) Culver Creek i Alabama, det är där historien utspelar sig. Miles som aldrig gillade high school hoppas på något nytt, han längtar efter förändring och förändring ska han få. Mark my word.

Varje kapitel inleds med nedräkning; etthundratrettiosex dagar före, nittioåtta dagar före osv osv. Något kommer att hända, det förstår man, förmodligen något hemskt - men vad? En tredjedel av boken, den sista tredjedelen, handlar just om detta "efteråt" som man hela tiden är på väg mot i läsningen. Så det finns en röd tråd i detta att man ju vill veta vad det är som ska hända. Men också - varför är Alaska så fruktansvärt olycklig?

Det blir inte mycket bättre än så här, jag lovar! Läs!

// L

listornas lista

Hittade den här delikata listan när jag hälsade på hos Bokfreak. Det resulterade i typ 27 nya böcker på måste-läsa-listan. Hoppsan. Men rätt trevligt!

Nya/gamla favoriter?

// L

paris, chérie

Hoppas hon skriver fler böcker, Ida Pyk. För jag gillar mycket av det hon levererar i Paris, chérie. Mycket men inte allt. Det finns fortfarande luckor här och där för att det ska vara läsupplevelsen of the century, men det finns tillräckligt mycket som gör att jag fastnar och jag hittar en hel del bedövande fina beskrivningar, inte minst av den första största förälskelsen.

Alva blir upptäckt på tunnelbanan. Sånt där man hör om ni vet och sånt som aldrig händer. "Åh, vad söt du är, du borde jobba som modell, här är mitt kort" typ. För Alva blir det ett tacksamt avbrott indeed, hon kommer ifrån suparpappan och har-träffat-ny-kärlek-mamman och får prova på att stå på sina egna (långa, smala) ben i Paris. Att jobba som modell är både som hon tänkt sig och faktiskt verkligen inte alls. Hon lär känna nya sidor hos sig själv under dessa sommarlovsveckor och hon träffar Sébastien. OMG, snacka om att bli så där sinnesjukt kär! Och vilka fina bilder från Paris! Jag vill åka dit nu och gå runt på gatorna och insupa alla nyanser av grått.

Så vad var det jag inte gillade då? Hmm, svårt. Det kändes kanske som att jag saknade lite fördjupning ibland och som att jag inte riktigt lärde känna huvudpersonen, i alla fall inte tillräckligt mycket. Eller jag vet inte. Mest är det faktiskt en massa gilla.
Som sagt, skriv mer Ida, för det känns som att du kan bli hur bra som helst!

// Linda

torka aldrig tårar utan handskar

Jag vet inte hur det är med er, men jag kan aldrig läsa när jag åker bil eller buss. Funkar inte. Jag blir så s j u k t illamående. Så när jag kommer på mig själv att sitta och läsa på en buss i närapå sex (!) timmar så är det nog ett rätt tydligt tecken på att boken är bra.

I lördags satt jag nämligen på en buss mellan Joensuu och Helsingfors (ja, Finland, det stämmer) och det tog sin lilla tid. Efter några dagars konferens var det faktiskt nästan skönt att få sitta och bara ta det lugnt några timmar. Min vän och typ kollega Nanna som precis läst ut Jonas Gardells senaste - Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken - räckte den till mig och jag skulle ju bara bläddra lite i den... Ja eller hur. My God! Jag kunde inte slita mig!

Nu har jag ju alltid gillat Gardells böcker och jag fick lite samma känsla som jag alltid får nr jag läser honom - det gör liksom ont. Ont på alla möjliga sätt. Men vill man ha ont när man läser? Hmm. Jag tror det. Det är ju ett tecken på att boken verkligen förmedlar en känsla och det är precis det jag är ute efter när jag läser - att gå in i andra människors liv och känslor för att få lite perspektiv på mig själv och mitt liv.

Det känns lite onödigt att berätta en massa om handlingen, det har andra gjort mycket bättre, men sammanfattningsvis handlar det alltså om när HIV och AIDS kom till Sverige och hur brutalt det påverkade så många människors liv. Det kommer ytterligare två delar framöver och den 8 oktober har dramatiseringen av romansviten premiär på SvT.

// L

dig it!

Då var det dags igen för årets version av dig it!, ni kommer väl ihåg skrivartävlingen för alla er mellan 13 och 19 år? I år är temat honhanhen och det gäller som vanligt att skriva en text på max 7000 tecken. Prisutdelningen kommer att äga rum under Kulturnatten i Örebro den 16 november.

1:a pris - 2000 kr
2:a pris - 1000 kr
3:e pris - 500 kr

Du har ganska lång tid på dig, tävlingen pågår nämligen 1/8 - 22/10. Kolla på bloggen skrividigit så hittar du mer info. Där kommer även alla bidrag att publiceras :)

Sätt igång!

// L

jellicoe jellicoe jellicoe

Igår kväll tog den slut. Jellicoe Road av Melina Marchetta, en läsupplevelse utöver det vanliga. Att försöka sätta ord på och beskriva den här typen av bok är mycket mycket svårt. Jag hänvisar hellre till de fantastiska blogginlägg som boken redan gett upphov till, inte minst här och här. Man kan kan alltså lugnt konstatera att jag förväntade mig stordåd av författaren. Först - besvikelse. Faktiskt. Det tog nästan halva boken innan jag överlämnade mig själv helt och hållet i dess händer. Nu känns det så tomt. Jag vill ju bli lika drabbad igen liksom.

Jag kan inte låta bli att jämföra med en annan fantastisk bok som jag läste för många år sedan; I museets dolda vrår av Kate Atkinson. I båda finns det hemligheter som nästan bubblar upp till ytan, men inte riktigt. En röd tråd av ouppklarade konflikter som man som läsare till en början bara anar sig till, för att ju längre man läser bli mer och mer indragen och engagerad i. I båda finns också en allvarsam och sorgsen ton som emellanåt gör att det knyter sig i bröstet, men också en slags torr, bitter humor - man måste ju trots allt skratta åt elände ibland.

Återstår inget annat att göra än att skicka vidare lästipset till alla er ute i sommaren. Och med det här inlägget tar jag semester, återkommer i augusti och lovar att bli en flitigare bloggare då :)

P.s. Boken blir tydligen film också...

// L  

svikaren

Nu så här i fotbollstider (morr) kan det väl vara på sin plats att tipsa om en bok som har med fotboll att göra. Nej, inte Zlatanboken. Jag har läst Svikaren av Katarina Wennstam. Nu känner jag mig väl inte särdeles objektivt inställd eftersom jag läst och ä l s k a t hennes tidigare böcker (inte minst Alfahannen). Läs dom. Också. Men nu gäller det Svikaren alltså.

Till och med de som inte är nåt vidare intresserade av fotboll (läs jag) vet att det är big no no att som spelare byta lag och gå över till konkurrenten. (Har inte Zlatan gjort just det förresten?) Sebastian Lilja går över från AIK till Bajen och reaktionerna låter inte vänta på sig. Supporterklubbens oresonliga hat gör att Sebastians Liljas sista år i livet blir minst sagt plågsamt. Han hittas död ungefär ett år efter "det stora sveket", liggande i en stor blodpöl. Mord? Otvetydigt! Och det verkar lika självklart att det är en supporter som är skyldig. Vem skulle annars ha motiv att döda Lilja? Ja, säg det...

Spännande spännande och så många fängslande sidohistorier och ett stort mått genus- och jämställdhetstänk. I LIKE!!!

// L